”Säg till om jag kan göra något”

Om jag fått en krona för varje gång jag fått höra ovanstående fras sen Savannah föddes så hade jag varit rik. Tyvärr så hade det nog gagnat mig mer än just de orden. Det är världens finaste ord. De betyder att någon finns där om jag behöver dem. Att jag bara behöver räcka ut en hand. Men som så många föräldrar som har barn med problematik av olika slag så hör jag aldrig av mig. Fastän jag lovar.

Jag vill inte besvära någon. Inte heller vill jag be om något när jag inte för ett ögonblick kan komma på vad jag behöver eller ens vad jag vill. Jag har ju egna pengar att handla mat för i caféet på sjukhuset. Även om maten där lämnar mycket att önska. Det är märkligt att man 2018 inte kan frambringa bättre mat än en torr ostfralla för 20 kronor eller en sölig färdigrätt med pasta för 80 kronor, för barn och föräldrar vars kanske enda nöje i ett tufft tillstånd är just att få äta god mat.

Att be om besök gör man ju inte heller. Trots att jag känner mig ensam emellanåt. Jag kanske inte är mig själv och är ledsen och deppig. Eller så är jag mig själv och drar grova skämt och försöker se humorn i allt. Det första ger mig ångest över att någon tror att jag förväntar mig att bli road. Det andra ger mig ångest över att någon förväntar sig att jag ska vara som det första.

Sen, vad ska jag prata om? Hur illa det kanske är? Det gör jag ju inte alltid. Jag försöker lyfta det positiva för jag orkar inte se era ansiktens känslor som en spegelbild på hur jag borde må, när jag berättar hur orolig jag är. För att i nästa stund normalisera och tänka; Äsch, hon är ju inte döende i alla fall.

Det var likadant när Savannah var liten. Samma fras om och om igen. Men vad är något? ”Säg till om jag kan göra något”.

  1. Jag orkar inte komma på vad ”något” är. Jag har fullt upp att bara vara här i nuet.
  2. Ska jag be Monica komma med mat? Sofia kan komma med tidningar, Anna kan komma med lite humor och värme. Delegation är inte vad jag vill syssla med i en kris.
  3. Jag har ingen aning om vad jag behöver. Jag överlever mest och tar timme för timme eller dag för dag.
  4. Om du verkligen vill göra något så lägg inte över ansvaret på mig att räcka ut en hand. Händerna är mest troligt upptagna med allt annat runtomkring.

Jag förstår att man menar väl. Jag förstår att man inte alltid vet vad man ska säga eller göra. Jag förstår att man tror att man på något vis hjälper till genom att upprepa att man finns där. Jag har nog gjort det själv. Utan att förstå.

Är du inte beredd att själv faktiskt ta ansvaret över att göra något så säg det inte. Kom med hemlagad mat för den där äckliga ostfrallan kanske mättar men inte mycket mer än så. Kom med en ballong eller gosedjur till mitt barn. Kom med en bok. Kom med en kram. Kom med lite tid att bara sitta. Kom med idéer om att spela lite skitgubbe i dagrummet. Kom bara. Inget är rätt eller fel. Om du vill göra något, gör det. Finns där på riktigt. Kan du inte stanna är det okej också, en blir glad bara av att se ett bekant ansikte ett ögonblick.

Och förvänta dig ingenting. En kan vara på sitt bästa eller sämsta humör. Det går upp och ner och huvudsaken är att en får vara precis som en är i det ögonblicket. Vill eller kan du inget göra så säg det. Säg; Jag tänker på er men det finns inget jag kan göra. Det är okej.

Allt är okej. Vi kanske inte är så starka som du tror. Eller så bräckliga som du tror. Men det sista jag vill är att be om hjälp när jag inte ens vet vad jag behöver hjälp med.

Kan du göra något? Ja, men det är upp till dig att komma på vad det är tyvärr. Jag är upptagen med att göra allt annat.