Hade jag vetat det jag vet idag hade min mamma och pappa inte tagit sina liv.
Med rätt kunskap hade jag kunnat rädda dom. Jag känner dock ingen skuld över det, bara en skyldighet att sprida kunskapen.
Och kunskapen som krävs är i sig enkel – som att känna igen ett symptom och ställa en rak fråga. Men att ställa den där frågan är oändligt svårt om man inte vet hur man ska göra det.
Genom att arbeta med ”psykisk livräddning” känns mina föräldrars död lite mindre meningslös. Jag sprider kunskap om detta svåra ämne för att hjälpa dig att känna igen tecknen och ge dig verktygen för hur du kan förebygga någon närståendes tar sitt liv.
Just idag tar ungefär fyra personer sitt liv. I morgon också. Lägg till ytterligare 40-50 personer som försöker ta sitt liv. Varje dag. Till dessa öden finns dagligen runt 500 personer som är direkt berörda av dessa psykologiska olycksfall. Ett gigantiskt samhällsproblem vi inte talar om.
FARLIGA MYTER OM SJÄLVMORD
Väck inte den björn som sover. Att det skulle vara farligt att prata eller fråga om självmord är fel. Den dagen du ser signaler som får dig att fundera på om det finns suicidtankar – en björn, då har den björnen troligen varit vaken länge. En fråga om självmord kan rädda liv.
Den som talar om att ta sitt liv gör det inte. Tyvärr tar många sitt liv efter att ha talat om det. Vi behöver bli bättre på att lyssna på signalerna.
Det är bara ett rop på hjälp. Ta bort ordet bara så får det en annan betydelse. Suicidhandlingar är rop på hjälp. Som vi måste ta på allvar.
Om någon bestämt sig går det inte att förhindra. Så länge en människa lever finns det hopp. Ta ett steg för livet, sträck ut din hand.
Foto: Øyvind Lund
Senaste kommentarer