Det är fredag förmiddag, jag går in på Stockholm Central och rör mig mot ”Ringen” för att möta en vän där. Jag går där tyst för mig själv när en person plötsligt tar tag i min axel och säger ”Din kompis står vid Ringen”, sen går personen iväg. Nu hade ju personen rätt i att det var min ”kompis” men hur kunde hen veta det? Enkelt, min vän (föredrar det ordet framför kompis) har en vit käpp, jag har en vit käpp. Både han och jag har en synnedsättning och av någon anledning tycks ganska många som ser fullt tro att vi alla med synnedsättning känner varandra. Det gör vi inte. Visst, jag känner till ganska många, troligtvis en högre procentuell andel jämfört med hur många en genomsnittlig person med full syn procentuellt känner till personer med full syn, men det är långt ifrån alla och liksom personer med full syn är jag inte heller ”kompis” med alla jag känner till. Det finns personer som jag ogillar och som ogillar mig, personer med synnedsättning skiljer sig inte åt ett dugg på den punkten gentemot personer med full syn.
I grund och botten är det så i det mesta i livet, du med full syn skiljer dig inte särskilt mycket från mig med synnedsättning eftersom vi båda är människor med mänskliga behov, mänskliga tankar, mänskliga känslor, det som skiljer oss åt är att dina ögon kan se fullt medan mina inte kan det. Detta skapar såklart skillnader i vilka tillvägagångssätt vi använder oss av men målen vi vill nå är troligtvis detsamma. Eller rättare sagt, det är lika stor sannolikhet att dina och mina mål är samma som det är att mina och ”min kompis vid Ringens” mål är samma eller dina och din seende kollegas mål är samma.
Jag kan inte tala för alla med synnedsättning, vi är alla unika individer liksom du som ser fullt inte kan tala för alla som ser fullt, ni är också unika individer. Jag är varken en hjälte eller ett offer för att jag klarar respektive inte klarar vissa saker i vardagen på egen hand, du är inte heller varken en hjälte eller ett offer för att du klarar respektive inte klarar vissa saker i vardagen. Jag vet att fullt seende har många fördomar om oss med synnedsättning, jag och många andra med synnedsättning har faktiskt också en del fördomar om er.
Om dessa fördomar, och om de olika tillvägagångssätten för att nå våra mål, kommer jag skriva om i kommande krönikor. Jag hoppas att ni vill följa med på den resan. Jag tror att det bästa sättet att göra sig av med fördomar, både era och mina, är att vara öppen med att de finns, resonera kring dem och transparent redogöra för hur det verkligen fungerar. Så bygger vi sakta men säkert en mer fördomsfri värld.
Av: Linus Forsberg
Senaste kommentarer