I hela mitt liv har jag fått utstå gliringar för min kropp. Jag har varit för lång, för kort, för kurvig, för tjock, för vanlig, för ovanlig och allt där emellan.
Jag brukade titta på tjejerna i min klass – de smala, och avundas. De kunde ha tighta jeans och jag hade leggings uppdragna till midjan och specialskor från Olmed.
När jag såg mig själv så fort jag blundade så var jag smal, knotig, stod på röda mattan och log. Jag såg kvinnorna på min tv och dator, de som inte såg ut som mig och jag tänkte att när jag blev vuxen så kanske jag skulle bli smal.
Det var länge en dröm för mig. Att få åka världen runt, jogga upp för Hollywood Hills med en grön protein-smoothie i handen och skriva ut rabattkoder till mina miljontals följare på min Instastory. Men en sak gick jag bet på, jag blev aldrig smal. Jag tränar flera gånger i veckan och fysisk aktivitet och meditation är viktigt för mig men jag springer aldrig ikapp idealen. Jag hamnar i något sorts mellanläge. Jag är inte tjock, inte smal – jag bara är.
Tro mig, det kan ibland vara så frustrerande att bara vara. Jag är en förespråkare för kroppspositivitet då jag har kämpat mot ätstörningar och önskar att ingen människa oavsett könstillhörighet ska känna att hen inte duger, krama om sina lår och be till högre makter att bli ”skinny” ”fit” och perfekt som Nicole, 13 år, gjorde varje kväll varje kväll innan hon stängde ögonen efter att ha blivit nedtryckt i skorna av sina dåvarande klasskamrater. Bad, våndades och kände sig aldrig tillräcklig över sina lår.
Jag var dessutom äldre än de andra – ett år mer precist så när mina bröst och mina lår kom så skämdes jag och ville typ dö och ibland så skäms jag fortfarande för att de finns där men då påminner jag mig om att det var såhär jag blev skapt. De här brösten är to die for och jag har lovat mig själv att någon gång försöka älska mig själv tills jag sprängs.
Det finns många bra förebilder när det gäller kroppspositivitet så som, Ashley Graham – en amerikansk modell som skiter i idealen.Och Linda-Marie Nilsson, ett riktigt energiknippe som älskar sin kropp m.m.
Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma när jag helt plötsligt en dag öppnade min instagram och hade en förfrågan om att jag skulle baddräktsmodella. Jag skrattade först och trodde att det var ett skämt. Skulle jag? Hur fan skulle det se ut? Tänkte jag och stängde telefonen igen tills jag berättade för dem runt omkring som inte alls tyckte att det var konstigt. Jag tackade tyvärr nej eftersom att jag bor lite avsides och känner mig tillräckligt bekväm för att visa upp min kropp på nätet.
Men igår så började tänka om – varför inte? Varför ska inte tjejer som ser ut som mig ha någon att se upp till? Jag förespråkar diversity och skulle själv som 12-åring tyckt att det skulle ha varit svincoolt att någon som mig kunde kalla sig för modell. Så nu har jag helt plötsligt fått en ny dröm, ny inspo, nytt kall – nytt jag. Jag har försökt ragga lite agenturer på Instagram men har inte hittat någon med schyssta villkor som har samma värderingar som mig så jag får leta vidare.
Men håll med om att det skulle vara sjukt coolt och intressant.
Nicole Blomgren – Bloggare, krönikör, modell, humanist och funkisaktivist.
Och till alla er som sitter och skrattar och undrar hur jag ska lyckas. Fuck you! Jag bestämmer själv.
Glamorous kisses
Nicole
Senaste kommentarer