Någonting som har stört mig mig länge och tyvärr förföljt mig under min uppväxt är den objektifierade synen på kvinnor. Den lämnar alltid en dålig, liten bittersöt smak I munnen. Jag tycker att den som tar sig friheten att på ett negativt sätt eller i överhuvudtaget kommentera någon annans kropp kan flytta till sin egna lilla trångsynta ö där de kan fortsätta ägna sig åt dessa 1700-tals aktiviteter – because guess what, honey? You’re not funny.
Men det är endast inte den objektifierande synen som får mig att vilja försöka mig på konsten att få upp en kokosnöt med en hammare hellre än att följa vår utveckling och försöka förespråka moral och etik inför döva öron.
Det är även synen som folk har haft på mig som funktionsnedsatt, kvinna, och jämlik. När jag gick i skolan så var min färgstarka sprakande attityd inte alltid välkommen för att jag var en med skinn på näsan. Jag väsnades för mycket, hördes för mycket – produkten av ett envist ensambarn. Men jag var inte populär nog, smal nog, högpresterande nog och framför allt så var jag en drömmare. Att sitta och stirra ut igenom fönstret och drömma om att en dag förhoppningsvis vara gäst i någon överflödig talkshow och ”dogda” frågor om mitt privatliv.
Jag är glad att jag aldrig lyssnade på mina lärare för läraren lär än att inte vara en drömmare (10 poäng till den som kan referensen) men ibland ska man vara försiktig med det som man hoppas slå in för att när jag som förvirrad nybliven 21-åring skrev ett uppmärksammat inlägg på Facebook, blev kontaktad av media och radio så var det precis det som jag fick göra – ”dodga” frågor om mitt privatliv.
Män från olika samhällsklasser och konstellationer kontaktade mig när jag var live på Facebook, skickade vänförfrågningar och började följa mig på Instagram. Jag kan inte säga att alla kopplingar var negativa då de har mynnat ut i vänskaper på vissa håll och kanter. Men när jag fick bilder av köttslig börd (läs: dickpics) direkt i min inkorg och blev spammad med sexuella inviter I mina kommentarsfält så bleknade min vision om att skapa en trygghet för funktionsnedsätta personer för det fokuserades endast på mitt yttre. Mycket olustigt!
När man då blir bemött med kommentarer som: “Men lilla lilla vän, du får räkna med att folk dreglar över dig. Du har stuckit ut hakan” eller kommentarer som “acceptera inte alla förfrågningar du får, blocka, skit I det.” Då blir jag uppriktigt förbannad! Jag vill påvisa att sexuella trakasserier inte är det minsta okej. Jag vill att dessa småaktiga individer som får mig att bli rädd och inte våga lägga ut bilder där min hud blottas ska föras fram i ljuset. Lite som medeltidsmentalitet men det fungerar för då blir de rädda och kör på en patetisk reträtt. För ingen i deras närhet får ju veta om monstret som de har under sängen men I själva verket så är monstret de själva och dammråttorna under sängen representerar deras samling som innehåller lite skam, men även stolthet och en smula övermod.
Slutligen, sammanfattningsvis, för att knyta ihop säcken e.t.c så även om vi är vänner, eller om du tycker att jag är ett bra exempel på “dopp i grytan” så gör du mig inte en tjänst igenom att objektifiera min kropp. Du drar mig längre ifrån dig och får mig att vilja kräkas. Ja, jag har en fucking CP-skada men det betyder inte att du gör mig en tjänst. Om jag vill ha sex så kan jag det. Jag behöver inte ha någon syo-konsulent som ska berätta för mig om hur, när, och vidare jag kan få rulla i halmen. Jag kan försäkra er om att jag kan hitta ett hö lass om jag vill men det vill jag inte – jag har bättre saker för mig typ som att säkra min framtid.
Tack till alla män som så ädelt skriver till mig små korta förklaringar som “knulla” jag kan försäkra dig om att det finns pålitliga källor som berättar för dig vad termen “samlag” innebär bättre än vad jag kan. Kolla gärna in umo.se eller rfsu.se. Jag är ingen utbildad sexolog men tack för det eminenta förtroendet du ger mig när du så blygsamt vill berätta längden på ditt jävligt ocharmiga paraplyskaft. Se till att lämna in kvittot och få det utbytt, kolla om dom har moral, etik och sunt förnuft på hyllan på vägen ut också. Det skulle göra dig gott och jag hoppas att du någon gång går en gentlemannakurs för om du vill ha mitt intresse på allvar så var bara schysst och en aning quirky och gå inte för fort. Men just nu, ja, just nu så är jag upptagen med att ta över världen.
Stay classy, Funkisliv!
Nicole
Senaste kommentarer