Kära syster – en dokumentär om annorlunda syskonskap

När Freja Dareberg började sista året på gymnasiet så valde hon att göra en dokumentärfilm om hur personer med Downs syndrom påverkar familjen – och eftersom hon själv har en lillasyster med DS så valde hon att göra det från ett syskonperspektiv.

– Det känns viktigt att försöka minska fördomarna och förhoppningsvis kunna sprida kunskap eller förståelse. Dessutom tycker jag sällan man hör något från ett syskons perspektiv, vilket är synd, säger Freja Dareberg när Funkisliv når henne.

Stämningen är sorgsen i bilen när familjen är på väg mot IKEA. De har nyss fått besked om att den senaste familjemedlemmen, Irma, har fötts med Downs syndrom och nu är de chockade, rädda och oroliga. Men bubblan bryts när Freja hoppar och skrattar glatt i baksätet. Hon känner ingen rädsla eller oro, för allt hon vet är att hon precis har fått titeln som hon alltid har önskat sig: hon har blivit storasyster. Så börjar dokumentärfilmen Kära syster – om annorlunda syskonskap.

Freja går tredje året på Malmö Latinskola. När det var dags att börja jobba med gymnasiearbetet så visste hon genast att hon ville göra en film. Hon tvekade aldrig heller på vad projektet skulle handla om.

– Jag visste att den på något sätt skulle handla om min lillasyster och Downs syndrom, det har liksom alltid varit en hjärtefråga för mig, berättar hon.

Vill lyfta syskonperspektivet

Förutom att minska fördomarna och förhoppningsvis kunna sprida kunskap och förståelse så ville hon lyfta syskonperspektivet, något hon menar att man tyvärr sällan hör något om. I filmen berättar familjemedlemmar om sina syskonrelationer och processen med filmandet flöt på ganska bra, berättar Freja Dareberg.

– Det var inte svårt att hitta syskon som ville ställa upp, däremot var det lite svårare att få det att funka tidsmässigt. Egentligen ville jag ha med en expert från habiliteringen i filmen, men det fick vi helt enkelt inte till på grund av tidsbristen, säger Freja som hunnit reflektera mycket över det speciella bandet till sin syster under arbetet med filmen.

– Att kolla tillbaka på gamla klipp från barndomen har fått mig att fundera och uppskatta min syskonrelation ännu mer. För annars är det kanske något man tar lite grann för givet, och inte går runt och ägnar särskilt mycket tankekraft åt. Men nu känner jag mig tacksam för henne varje dag, säger hon.

Med dokumentären hoppas Freja kunna beröra, skapa förståelse och lära dem som tittar något nytt.

– Man glömmer lätt som anhörig att gemene man inte vet särskilt mycket om funktionsvariationer, och att det kan leda till förutfattade meningar som inte stämmer.