Att attackera personers utseende är alltid fel (något som tyvärr oftare drabbar kvinnor än män) men det skrevs en kommentar som mer än vanligt fick mig att bli upprörd. På Twitter skrev Opinionsbildaren och samhällsdebattören Rebecca Weidmo Uvell: ”Jag kommenterar aldrig folks utseende. Men. Som statsråd representerar man inte sig själv. Utan Sverige. I bl a internationella sammanhang. Då tycker inte jag att man kan ha en sådan här frisyr. Sorry. Handlar inte om snyggt eller fult. Utan om representativitet.”.
Frågan som direkt bubblade upp inom mig: Vem är egentligen representativ för Sverige?Att jag har en synnedsättning som gör att min blick flackar så jag har svårt med ögonkontakt och som gör att jag kan behöva hålla tag i någon för att få ledsagning, gör det mig till en dålig representant för Sverige?
Att jag i det sekulära landet Sverige är troende, bär ett kors runt min hals och tycker om att besöka kyrkan, gör det mig till en dålig representant för Sverige?
Att jag tycker att popmusik generellt är betydligt tråkigare än country, schlager eller musikalmusik, gör det mig till en dålig representant för Sverige?
Mitt svar är tveklöst nej!
I Sverige är vi alla olika och det är så förbaskat fantastiskt.
Att vi, så länge vi inte aktivt skadar/hotar andra människor, är tillåtna att se ut som vi vill, fungera som vi gör, forma våra liv och vara de vi är, det är värdefullt.
Jag skulle säga att den personen som vågar vara som den är oavsett om det är normativt eller bryter mot normen, är en person vi ska vara stolta över och inte skämmas för.
Vi kan tycka vad vi vill om en politikers åsikter, uttalanden och förslag (den här statusen är inte en kommentar till andra debatter) men vi måste sluta attackera varandras yttre drag.
Jag håller inte med Amanda Lind om allt och jag kommer utan tvekan vara benhård i mitt arbete gentemot henne för att få regeringen att främja en tillgänglig och inkluderande kultur för alla.
Amanda kommer däremot alltid ha min respekt för att hon inte viker sig för normer utan är den hon vill vara. Det är enligt mig sann representativitet!
Bilden är från Almedalsveckan 2018!
(På bilden står Amanda och jag bredvid varandra på en innergård och ler mot kameran.
Amanda har långa dreadlocks som hon snurrat runt ett antal varv på huvudet innan de slutligen faller ner till midjehöjd, hon bär en lång svart klänning med ett svart band vid midjan, ett halsband och hon håller händerna framför kroppen.
Jag bär min svarta hatt, mina mörka glasögon, en blå-vit tröja med vit namnskylt, blåa jeansshorts och jag håller mina händer bakom ryggen).
Linus Forsberg är ordförande på Unga med Synnedsättning och styrelseledamot på LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer.
Senaste kommentarer