Krönika av Stefan Danielsson: Här är ditt kåseri

”Hej broder, hur är läget”? Sa du alltid när vi sågs. ”Ha det bra broder tills vi ses nästa gång”, sa du när vi skiljdes åt.

När jag såg dig senast anade jag inte att det var sista gången vi sågs. När livet ler mot oss och tar oss i sin varma och mest kärleksfulla famn är livet lätt att leva. När livet däremot visar sig från sin allra grymmaste sida blir det svårt och tungt.

Vi lärde känna varandra för två år sedan. Du skulle bli min ledsagare och jag kunde inte ens ana vad det skulle komma att leda till. Du blev inte bara min ledsagare, du blev även en av mina allra bästa vänner. Vi var som bröder du och jag. Jag kände mig alltid trygg med dig för du lärde dig snabbt att förstå hur jag är som person och hur jag tänker och resonerar. Ibland var det nästan kusligt hur väl och exakt du kunde läsa av mig innan jag själv hann säga något. Du läste mig som en öppen bok, som om du kunde se mina tankar.

Vi hade samma intressen, vi gillade samma sorts musik och diskuterade ofta film och skådespelare. Det den ene av oss inte visste om en viss film, skådespelare eller artist visste oftast den andre. Vi tyckte också om att sitta och titta på folk. Ibland uppstod situationer som i sig inte var något märkvärdigt men där det fanns en liten komisk detalj som ingen annan verkade lägga märke till. Men vi såg den i exakt samma ögonblick och då gav vi varandra ett kort ögonkast för att sedan ha hejdlöst roligt åt det vi nyss hade sett. Vi hade också en ganska tuff och rå jargong mellan oss, en jargong vi använde med största kärlek.

Du lärde tidigt känna både min fru och mina föräldrar. Länge pratade jag om att jag även ville låta dig träffa även min syster och hennes familj. I somras blev det äntligen av. Vi samlades allihop hemma hos mina föräldrar och jag är så glad att hela min familj fick träffa dig.

För snart ett år sedan skrev jag ett kåseri tillägnat en annan mycket kär vän till mig som hastigt avled. Du läste kåseriet och du sa att du tyckte mycket om det, ofta pratade du med mig om just det kåseriet. Nu när du är borta minns jag något du sa en gång när vi pratade om just det där kåseriet.

”Om jag dör före dig och om någon ska skriva en text om mig så vill jag att just du och ingen annan skriver”, sa du till mig.

Naturligtvis lovade jag att göra det om det skulle bli så. Och så blev det. Du lämnade hastigt jordelivet och nu har himlen fått en ny ängel.

Att berätta om vår vänskap, att i ord försöka beskriva den är svårt, kanske till och med omöjligt. För vänskap var så unik och så vacker att inga ord räcker till. Vår vänskap sträcker sig långt bortom alla ord.

Benny, här är ditt kåseri. Nu har jag helt enligt din önskan skrivit om dig och vår vänskap och det är en stor ära för mig att jag fått göra det. Jag saknar dig oerhört mycket och du har för alltid en alldeles egen plats i mitt hjärta.