Varje morgon sätter vi oss i bilen. Vi kör de fyra milen till Storasysters skola, och sedan fyra mil hem igen. Eftersom hennes oro för skoltaxin fortfarande är för stor trots 2,5 år i skolan är det enda lösningen. Och vi kör så gärna, bara hon mår bra.
Att vara förälder innebär att göra anpassningar. Jag tänkte skriva uppoffringar, men det är det ju egentligen inte. Föräldraskapet är ett konstant kompromissande mellan egna önskemål och barnens behov. Det är ett kontrakt vi alla skrev under när vi blev föräldrar.
Om sju år kommer vi att flytta till Örebro. Där ligger landets enda gymnasieskola för döva. Vi vet att det blir så, och ser fram emot att ta även det steget. För vi har en väg framför oss som vi behöver vandra, för barnens bästa. Sådant är livet som förälder. Våra barn har bara några extra saker att ta hänsyn till.
Innan jag blev pappa till de här fantastiska flickorna visste jag inte hur stor ändring det skulle bli på mitt liv. Väldigt lite blev som jag tänkte. Det är en konstant process att ”ställa om”, men det är också belönande. Livet blev annorlunda, men inte sämre. Snarare bättre. Jag har lärt mig så mycket, fått nya vänner, krossat gamla fördomar. Mina barn har gjort mig till en bättre människa än vad jag var förut, och det kommer jag alltid att vara tacksam för!
Detta var det sista inlägget på gästbloggandet här. Jag tackar @funkisliv för möjligheten, och jag hoppas att ni som följt med under veckan fått behållning av läsningen! Förhoppningsvis har jag kunnat visa en annan del av föräldraskapet och ge er lite nya perspektiv.
Ni hittar mig annars på @babitosreflektioner och på bloggen www.babito.se. Följ mig gärna på Instagram om ni tyckt att den här veckans inlägg varit läsvärda. Tack för den här veckan, sköt om er mina vänner!
Senaste kommentarer