Hon beskriver sig själv som den dåliga idrottaren under skoltiden. Men när Anna Beck, Kils-bon som tävlar för Skoghall CK Hammarö, hittade cyklingen föll alla bitar på plats. Nyligen vann hon guld under Paracykel-VM i Sydafrika.
– Jag fattar det fortfarande inte, säger Anna när Funkisliv träffar henne efter ett träningspass.
För drygt tio år sedan fick hon diagnosen CharcotMarie-Tooth (CMT) fastställd – en neuromuskulär funktionsvariation som bland annat medför att Anna nästintill saknar reflexer och känsel i vissa delar av kroppen. Dessutom har hon en hög hålfot som gör att hon har sämre balans. Anna jämför själv sin funktionsvariation med en mobiltelefon som har dålig täckning.
– Det blir svårt för nervbanorna att gå hela vägen ut till musklerna och till slut så förtvinar musklerna när det inte får signaler från musklerna att de ska agera. Det är sämre täckning och viss täckning dör helt enkelt, säger hon.
Beskedet om CMT blev mer eller mindre startskottet till att Anna började träna medvetet. Med familj och heltidsjobb fanns inte all tid i världen att lägga på träningen, men hon började prioritera sig tid, bland annat genom att cykelpendla till jobbet, och efter en tid var hon redo att utmana sig själv. Hon klarade av Vätternrundan 2009 och utvecklades till en glad cykelmotionär, även om det inte var kärlek vid första tramptaget.
–Det var nog lite ångest att ge sig ut att cykla till en början, men när jag väl hade kommit igång så kände jag att jag kunde kompensera upp min funktionsvariation. Jag kunde ta i med låren och behövde inte bara använda fötterna. Jag satt dessutom fast vilket innebar att det blev mer stabilt. Jag började känna att jag kunde utvecklas och jag blev inte frånåkt, vilket i sig var en wow-upplevelse som jag inte hade känt förut, säger Anna Beck.
Anna berättar att hon kände sig som den dåliga idrottaren i skolan och att hon inte alltid har kunnat göra sig själv rättvisa rent sportsligt. Viljan fanns där alltid, men hon kunde inte prestera och mäta sig med andra. Med cyklingen var det annorlunda. Anna började i Skoghall CK Hammarö och bara några få dagar senare gjorde hon sin första start i Värmlandsserien. Hon berättar att hon inte ens hade hunnit köpa tävlingskläder inför loppet.
– Jag kom i mina vanliga cykelkläder och hade en vanlig linjehoj, säger Anna och ler.
Sedan dess har det gått snabbt. I SM-debuten förra året körde hon hem en silvermedalj.
VM-guld i debuten
I år har Anna Beck minst sagt tagit ytterligare kIiv i sin idrottskarriär. Efter ett guld och tre silver i världscupen och SM-guld så blev hon i början av sommaren uttagen till det svenska paralandslaget. I slutet av augusti var det dags för VM i Pietermaritzburg i Sydafrika. Hon berättar att hon mest åkte dit för att se och lära, men att hon ändå hade en bra känsla när hon stod på startlinjen inför det inledande tempoloppet.
– Jag försökte tänka bort placeringar och hur jag ska stå mig, utan istället att de baske mig skulle behöva ta i för att slå mig.
Detta var något som motståndarna verkligen fick göra. När Anna kom i mål var hon endast slagen av japanskan Keiko Noguchi, och det med några få sekunder. Hon hade nu en silvermedalj från ett världsmästerskap att lägga till samlingen. Hon var dock inte helt nöjd utan hade fått smak för mer.
– Det skiljde bara tre sekunder upp till ettan så den känslan var inte så bra. Jag minns att jag redan där och då längtade redan till linjeloppet som skulle gå två dagar senare.
Anna, som är en god spurtare, visste att hon skulle ha en god chans om det skulle avgöras på slutet. Hon skulle få rätt. Efter fem mils körning var hon den starkaste på upploppet och Kil, Skoghall och Sverige hade fått sin första världsmästarinna i paracykling genom tiderna.
– Det var så himla fantastiskt och kul. Jag fattar det fortfarande inte, säger Anna som lite försiktigt nu blickar framåt mot nya mål.
Det väntar ett Paralympics år 2020. Vad har du för tankar om det?
– Nästa mål är att köra världscupen och ta mig till VM under nästa år, men det är klart att Paralympics i Tokyo vore ett stort mål. Det är dock många som vill vara med där och man måste ha träning som funkar.
Söker sponsorer
För att kunna få så bra förutsättningar som möjligt inför Tokyo behöver hon ett samarbete med ett företag som kan stötta hennes satsning ekonomiskt.
– Många från andra länder har träningsbidrag medan jag har en familj och jobbar 40 timmar i veckan vilket givetvis gör det lite svårare. Men jag siktar absolut på det, säger Anna Beck.
En annan hjärtefråga för Anna är att parasporten och dess idrottare får ta större plats i samhället framöver.
– Det är många som inte börjar idrotta eftersom vi inte pratar om det tillräckligt mycket. Jag vill inspirera andra och stå bakom andra som vågar, törs och vill. Vill man köra en dag i veckan eller elitsatsa, det spelar ingen roll, men vi måste få med alla på tåget, säger hon.
Har du tips till barn och ungdomar som vill börja idrotta, men som tvekar?
– Min son har med CMT. Jag var nyligen med i hans klass och vi hade en föreläsning tillsammans. Vi förklarade konkret vad det är och hans funktionsnedsättning har aldrig varit några konstigheter för hans kompisar eftersom vi varit så öppna. Det är jätteviktigt med all allmänbildning man får i skolan, men det är också otroligt viktigt att barnen från början förstår hur det känns och hur man kan uppleva saker. Vad innebär det att vara stressad? Vad händer i kroppen? Jag tror det är väldigt viktigt att lyfta sådana frågor, säger Anna Beck.
Och fortsätter:
– Det är så mycket som vi behöver få med oss från början. Det är till stor del okunskap som föder utanförskap, som att man anses vara konstig och man anses inte passa in i vissas ögon. Jag tror vi måste börja bygga på barnen för att det ska följa med upp i åldrarna.
Senaste kommentarer