Idag är det exakt två veckor kvar tills jag flyttar till Uppsala.
Även om jag har levt ett liv då jag rest runt mycket blir det här första gången jag verkligen bosäter mig i en annan stad än Jönköping.
Det är såklart både roligt, spännande och lite nervöst men tyvärr finns det även en stressfaktor här då jag inte vet vilka stöd jag (förhoppningsvis) kommer få i Uppsala.

Jag har skrivit om det förut. Det finns i min mening ett stort feltänk i att stödinsatser till personer med funktionsnedsättning (ledsagning, personlig assistans, färdtjänst etc) är en kommunal/regional kompetens och knyts till individens folkbokföringsadress istället för till individen.
När jag blir skriven i Uppsala försvinner min rätt till ledsagning och färdtjänst i Jönköping men jag får enligt reglerna inte ansöka om nya stödinsatser i Uppsala förrän jag är skriven där.

Nu är jag van vid att föra min talan och stå på mig så kring ledsagningen lyckades jag övertala handläggaren om att påbörja utredningen redan nu (vet dock ej när jag får mitt beslut) men handläggaren för färdtjänsten sa blankt nej, de tänker inte göra något förrän 11 augusti.

Vad får det här för konsekvenser? Det innebär att jag om 2 veckor kommer ha flyttat till en ny stad där jag är utan färdtjänst och kanske utan ledsagning, jag har ingen garanti att jag kommer beviljas någon form av stöd och jag vet inte hur länge jag behöver vänta på besked. Det är i ärlighetens namn en rätt utsatt situation jag hamnar i.

Det borde vara självklart att den hjälpen jag behövt i en stad jag bott i i 23 år också (som minst) också kommer behövas när jag flyttar till en ny stad.
Detta kan lösas på flera sätt men alla lösningar har en gemensam princip:
Knyt beslut om stödinsatser till individen istället för till folkbokföringsadressen.

Jag har lobbat för detta i fem år, 2018 uttryckte alla riksdagspartier (i olika utsträckning) förutom ett en vilja att åtgärda problemet och jag kommer fortsätta uppvakta och pusha på makthavare tills vi når i mål.

Detta är en fråga om jämlikhet.