Det blev en minst sagt lyckosam världscupdebut för Ebba Årsjö. Två segrar på fyra starter blev det i slovenska Kranjska Gora – en pangstart för skidtalangen som alldeles nyligen klassades in i parasporten.

– Känslan nu är bra och jag har fått mycket positiv uppmärksamhet från min omgivning! säger Ebba Årsjö.

Det är en glad Ebba Årsjö som precis har kommit hem efter den lyckosamma debuten. Två segrar och två uråkningar blev hennes facit och en pangstart på parasportkarriären. Ebba Årsjö föddes med Klippel-Treaunay-Webers syndrom – en ovanlig funktionsvariation som man långt ifrån riktigt lyckats reda ut vad det är, eller orsaken till den. När hon åker skidor så är det främst muskelnedsättningen och balansen som påverkas, något hon fick erfara under åken i Kranjska Gora.

– Det var en lång och utmanande backe vilket gjorde att jag fick kämpa rejält med benet sista partiet i banan. Även om jag var förberedd på vad som skulle komma blev jag lika överraskad varje gång jag skulle ner för det branta partiet.

Vad var taktiken innan tävlingarna?

– Känslan innan var att bara försöka följa planen. Att inte köra 100 % så jag inte kör ur och så att jag orkar hela vägen med benet. Den planen höll inte alltid, men jag är nöjd med min prestation i och med att det var världscup! säger hon.

– Just under racen var jag väldigt fokuserad och nästan lite övertaggad, vilket nog var anledningen till att jag inte klarade av att ta mig ner första och sista dagen, säger hon.

Funktionsvariationer medför att hon kan inte träna fullt ut, vilket gör att både utvecklingen i backen och passen på gymmet går lite trögare, menar hon.

 – Just nu tränar jag på att klara av en enbensböj och jag är nära! Medan jag i mitt friska ben klarar av kanske tio, säger Ebba Årsjö.

Har vänt blicken framåt

Hon berättar att hon tidigare ibland tryckt undan sin funktionsvariation, stundtals hållit den hemlig och inte tänkt på parasport, men att hon ändrade sig efter bland samtal där hemma. Höstens inklassning beskriver hon dock som riktigt jobbig.

–  Jag hade gått i över ett år och väntat på att få göra deras tester som skulle avgöra hela min idrottsliga framtid. När det väl var över och det hade gått bra så kunde jag vända blicken framåt mot vad som väntade, istället för vad som inte kunde ha blivit.

Ljus framtid

Nu är Ebba Årsjö en del av ett otroligt talangfullt paraalpintlandslag.

–  Vi är ett härligt team med stor potential och många resor väntar! Jag är så glad att jag trivs med åkarna och coacherna. Redan denna säsong har vi fått spendera mycket tid tillsammans och då ska vi tävla nästan dubbelt så mycket nästa säsong!

Vad får du får tankar när du tänker på Paralympiska vinterspelen 2022 i Kina?

– Så fort någon nämner OS så reagerar jag som ett litet barn. Det är långt kvar tills dess men tankarna glider ofta iväg på det ändå. Jag har som mål och dröm att ta mig dit och komma hem med iallafall en medalj!

Och hur lägger du upp träningen och tillvaron innan dess?

– Innan ”OS-året” så är planen att jag ska hinna vänja mig vid parasporten. Men också att vi ska fortsätta bygga upp vårt lag genom träning och tävling. Jag tror att om allt inom teamet är fullständigt innan Kina så kommer det bara vara upp till mig och min åkning. Det är något som jag känner mig rätt trygg i redan, men som behöver få testas lite till inom just para, säger hon.  

Alltid pushat sig själv

Hon berättar att hon aldrig har låtit funktionsvariationen hindra henne – istället har hon ständigt testat på alla möjliga sporter och pushat sig själv till det yttersta, oavsett smärta eller inte.

–  Jag har alltid sett mig själv som lika kapabel till att nå framgång som de tjejerna jag tävlar mot. Eftersom den coachning jag fick inte var anpassad efter benet så lärde jag mig att ändå klara av det. Det är nog därför jag var så pass duktig som ungdomsåkare jämfört med nu. Då var jag bland de bästa i Sverige bland 01:or eftersom jag hade talang och tränade hårt, säger hon.

Och fortsätter:

– Nu har min funktionsnedsättning kommit ikapp mig och jag har insett att jag verkligen inte kan fortsätta i det tempo som de andra tjejerna. Stoppar det mig? Nej jag ska bevisa för mig och alla andra att jag inte är begränsad bara för att jag föddes till att bli det. Ett OS-guld är ju ett OS-guld, eller hur?

Och vägen mot OS-guld har onekligen börjat bra för 19-åringen från Norrköping.