Karlstadsbon Per Anteryd vann mångas hjärtan under SVT-succén Lerins lärlingar. Med dansanta steg och lika taktfulla sägningar visade han att hans autism inte har begränsat honom.
– Jag tar den som en fördel istället, det känns så mycket lättare om man tänker så, säger han när Funkisliv möter honom utanför konsthallen Sandgrund i Karlstad.
Per bor i en lägenhet i stan och trivs på den dagliga verksamheten och jobbet på Maxi ICA Stormarknad Karlstad. Ett normalt liv, enligt honom själv, men det blir snabbt tydligt att han är onormalt populär. Flera gånger på några hundra meters promenad blir han stoppad av människor som vill visa sin uppskattning, få en kram eller ta en bild. När han blev tillfrågad om att medverka i Lerins lärlingar, SVT-programmet där konstnären Lers Lerin håller i en konstskola för människor med funktionsvariationer, var han först inte säker.
– Jag blev först lite tveksam, men sedan tänkte jag ”vad är det värsta som kan hända?”, säger han.
Det råder ingen tvekan om att Per är populär.
Han berättar att han snabbt förstod att han gjorde rätt som var med. Han kom snabbt närmare de andra deltagarna och programmet blev snabbt väldigt populärt.
Deltagarna fick i uppgift att göra varsitt självporträtt.
Blev inspirerad av Lerin
Han berättar att han tecknade en hel del när han var tonåring, men att han tappade inspirationen. Lars Lerin hjälpte honom att vinna tillbaka den.
– Det jag gillar med Lars är att han ger oss fria händer, det finns inga rätt eller fel. Han vill att vi ska teckna våra känslor, vår stil och vår passion och då vågar man blomma ut, säger Per.
Och fortsätter:
– Han visade mig andra perspektiv och andra sätt att teckna. Bland annat vattensprejmålningen, det intresserade mig.
Wanja Asplund jobbade som projektledare för programmet för Karlstads kommun och har märkt av responsen på många vis.
– Vi har varit med och berört, både Lars och vi andra. Och folk har känt sig berörda av det som vi har sagt och gjort. Ni har ju sagt så himla kloka grejer och visat vilka ni är, säger hon och tittar mot Per som genast reciterar några av de fina ord gänget mottog efter serien.
– I en hyllningsbok Sveriges Television stod det att en mamma kände större hopp om sin son när de hade sett programmet, säger han.
Wanja flikar in:
– Och jag fick höra av en mamma som hade en son med autism och som berättade att han nu hade en förebild i och med Per.
– Att människor med funktionsnedsättning kan vara förebilder för andra, det är stort, säger Wanja Asplund.
Konstskolan fortsätter
Gänget träffas fortfarande varje onsdag.
– Även om filmteamet är borta så fortsätter konstskolan, säger Per Anteryd.
Wanja berättar att de även har Facebookgrupp där hon skriver vad som händer och när de ska ses och där gruppmedlemmarna kan lägga ut bilder. Och Lars Lerin fortsätter att inspirera gruppen.
– Han kommer så ofta han kan och när han har tid. Han är med för det mesta för han kan inte vara ifrån er för länge, säger Wanja och tittar åter på Per.
Fick träffa idolen
I serien så fick deltagarna vara med om speciella upplevelser. Dansante Per fick träffa idolen Eric Saade, en upplevelse han aldrig glömmer.
– Jag kunde inte tro det när jag såg honom. Och alla runt om mig hade hållit det hemligt, säger han och skrattar till Wanja.
Vad fick du för tips?
– Han tyckte att jag ska fortsätta dansa mycket och med känsla, säger Per Anteryd.
Per har autism. Han berättar att han har svårt med förändringar. Han blir orolig när han inte vet vad något handlar om och ibland så får han humörsvängningar. Och när det sistnämnda händer så har han ett knep.
– Jag brukar tänka på skämt av Charlie Sheen. Han är en idol för mig.
Genom åren har han ibland hört elaka röster som har sagt att han inte blir något eftersom han har autism och att många ser ner på honom eftersom de har sett honom som ett stort handikapp.
– Vissa behandlar mig som om jag vore ett stort barn, en vuxen unge, berättar han.
Vad tänker du kring det?
– Jag tänker att man är sin personlighet, inte sin funktionsnedsättning, säger han.
Uppe på stadsbiblioteket i Karlstad har de en utställning från programmet. Per stannar till framför sitt självporträtt. När jag ber honom berätta vad han vill förmedla med porträttet kommer svaret blixtsnabbt.
– Jag ville förmedla vad jag älskar. Stjärnor är det bästa jag vet och jag ville förmedla att jag är en stjärna på dans, säger Per Anteryd.
Per bredvid sopkorgen som han har målat nära Sandgrundsudden.
Senaste kommentarer