Vem kan segla för utan vind, trallar vi ibland. Men frågan är kanske oftare ”vem kan torka förutan papper?”. För oss som använder rullstol kan just det här bli ett riktigt skitgöra om man inte har planerat för den stora krissituationen. När man hamnat på toan efter att ha gjort stora A, även kallad tvåan eller på ren svenska, tömt tarmen, behövs viss mängd toalettpapper. Vissa kanske har nödlösningen med en handdusch som är nåbar från toan, det har inte jag.  När mitt papper är slut måste jag ha något undangömt.

Häromdagen råkade jag ut för detta. Jag var ensam hemma och hade ingen att ropa på. Min nödlösning, ett näsdukspaket, låg inte där jag gömt det. Någon har varit snorig och hittat mitt gömställe av Lambi, pappersnäsdukar! Jag såg mig själv behöva hoppa upp otorkad i rullstolen rullandes genom halva huset till andra toaletten för att nå papper och sedan få hoppa i duschen och därefter sanera dynan. För er som går är det ju lite smidigare vid dessa situationer. Ni slipper sitta i eländet.

Jaha, tänkte jag. Ska jag behöva ta en handduk, eller ska jag ringa på någon? Men så såg jag necessären som stod packad för en övernattning på hotell. Jag kunde nå den och jag hade ett extra paket näsdukar i den. Vilken glädje!

När vi ändå är inne på ämnet toaletter vill jag berätta en sak från när jag var på ett förbundsmöte i utkanten av Stockholm med Parasport Sverige för åtskilliga år sedan. Jag behövde besöka toaletten, men någon annan hann före till den större anpassade toaletten. Jag sitter i en ganska smal rullstol så jag kunde tråckla mig i på den vanliga damtoaletten. Där såg jag att man erbjöd mensskydd. Jag kikade in på herrarnas toalett och där kunde jag se att de erbjöd kondomer. Nu blev jag nyfiken på vad som erbjöds på handikapptoaletten. I min iver råkade jag få in ett finger i ekrarna på min rullstol. Det blev blodvite. Väl inne på handikapptoaletten fick jag se vad det var man ansåg att man skulle erbjuda sina gäster med funktionsnedsättningar. Det var plåster! Vi handikappade ska alltså plåstras om, någon mens har vi inte och inte heller sexualitet. Faktum var att jag tog ett plåster till mitt finger och stoppade blodflödet där. Självklart berättade jag om min toaletterfarenhet på förbundsmötet, sådant här måste berättas. Jag är en kvinna och vill bli betraktad som en kvinna.

”Akta på er, det kommer en rullstol!” Vem har inte hört detta? Precis som stolen skulle rullas fram utan mig i. Jag har skrikigt tillbaka någon gång ”Akta på er det kommer ett par Adidas.” Lika tokigt.

Vi hörs och du, tänk på reservpapper på toaletten!

/Lena, en livs levande kvinna