Connys vecka: Adoptera ett dövt syskon

Tidigt visste vi att vi ville ha två barn. Efter att ha varit hemma i Sverige med vår dotter i runt ett år, ansökte vi om en ny utredning hos kommunen. För att få adoptera måste man vara utredd och godkänd, vilket visade sig lite krångligare andra gången. Det var brist på utredare, och de som först hoppade in var inte helt lämpliga. Om man inte anser att rasistiska kommentarer passar in i en adoptionsutredning.
.
Det var lätt för oss att specificera våra önskemål. Vi ville ha ett dövt barn. Sedan spelade inte resten så hemskt stor roll. Dövheten var viktigast. Viktig för att diskussionerna vid matbordet skulle ske på en jämlik nivå, skulle vi lära ett barn att tala svenska skulle vår dotter bli utelämnad under stor del av tiden. Och det kunde vi inte acceptera.
.
Ålder på barnet? Inte så noga. Land? Inte så noga. Någon funktionsnedsättning eller liknande? Inte så noga. Så länge barnet var dövt och kunde lära sig teckenspråk så skulle det finnas en gemensam grund, en gemensam identitet och något som barnen kunde enas kring.
.
Efter ett tag kom frågan från föreningen som hjälpte oss med adoptionen. ”Det finns en flicka i Taiwan, hon är under ett år gammal och döv, kan det vara något?” Vi jublade! Fantastiskt, ett barn som matchade våra önskemål! Den blivande storasystern blev först inte så nöjd. Hon tänkte ju sig en lillebror. Som skulle låna hennes klänningar. Men besvikelsen gick över.
.
När vi skypade med barnhemmet i Taiwan hade de gjort ytterligare hörseltester. Med nästan lite sorg i rösten sade de att ”tyvärr, resultaten såg inte bra ut. Hon reagerade inte på ljud alls”. För oss var det inget att vara ledsen för. Tvärtom. Det var något syskonen skulle ha gemensamt.
.
Vi har aldrig ångrat detta. Snarare har det hjälpt oss att behålla normen om teckenspråk i vårt hem, och i vår kommunikation. Det skapar likheter mellan syskonen, och gör deras band starkare för framtiden.
.
Jag som skrivit detta heter Conny. Ni hittar mig vanligtvis på @babitosreflektioner. Jag bloggar och föreläser om det lite annorlunda föräldraskapet, om adoption och frågor som rör dövhet. Detta var det fjärde av totalt sju gästinlägg här.